Mig är det synd om!

Matte och jag åkte till Djursjukhuset i morse.
Det är ett mycket otäckt ställe där de sticker en med sprutor, drar i och klämmer på en och ibland tvingas man stanna kvar där helt ensam. Jag darrar och stoppar svansen mellan benen så fort vi kommer dit. Matte var snäll, klappade mig lugnande och lät mig sitta i hennes knä. Men vad hjälpte det? Jag fick ändå en spruta i nacken... och tydligen måste jag bli sydd i foten igen. Jag har ju haft lite ont men det hade säker gått över av sig själv...
Jag vill inte stanna kvar på detta stället utan matte, inte hos den tanten som stack mig i nacken! Jag lovar att vara snäll och lydig bara jag får komma hem.
Matte gick ändå. Trots att jag skrek och kastade mig på dörren efter henne. Nu är jag här helt ensam och vill att matte ska komma tillbaka. Men först tänker de väl utföra några djurförsök på mig. Otäcka människor!